Sommar med NVJ

Tågmöte i Söderby-Karl

I Söderby-Karl stannade tåget för att invänta mötande motorvagnståg. Stationen såg ut som om tiden hade stått stilla sedan 1920-talet. Foto och © Jörgen Bergfors.

Resan gick nu genom en öppnare terräng, på en liten bro över ett litet vattendrag, förbi en förfallen hållplatskur och så stora landsvägen på väster hand. Vid en vägövergång stod en väntande bil - en vinröd Minor konstaterade jag - medan de klämtande varningsklockorna tonade bort och den lilla skakande bilen tog sig över spåret och försvann söderut på Stockholmsvägen.

Strax därpå passerades en röd herrgårdsliknande byggnad med lummiga träd och en vacker vit kyrka på en kulle. Vi hade kommit fram till Söderby-Karl.

Här var det liv och rörelse. Mycket folk skulle av. I skuggan av stationshuset, som lyste nymålat, skymtade jag en av mina favoritamerikanare - en grå Frazer. En röd byggnad dominerade bangårdsområdet och vita bokstäver talade om att här huserade Mälardalens Lantmannaförbund. Fast just nu låg verksamheten nere. Det var ju helgdagsafton.

Vi blev stående en stund i Söderby-Karl och snart kom förklaringen.  In på ett mötesspår kom en ny typ av ”tåg” jag aldrig tidigare sett. Men det skulle bli en återkommande bekantskap.  Med ett tungt brummande läte bromsade motorvagn 1 in alldeles framför mig. Det rörde sig alltså om en DEVA-vagn, en föregångare till senare tiders rälsbussar. Den var otroligt ful, tyckte jag.  Avsaknaden av normala strålkastare gjorde att jag uppfattade den som ”blind”, vilket inte avhjälptes av den enda som satt uppe i takhöjd.

Så kom vi då igång igen och nu förstod jag att resan nått sitt slut, för pappa uppenbarade sig i dörren med väskor och sa att det bara var fråga om några minuter innan vi skulle vara framme.

– Hämta dina saker nu. Mamma har nog med lillebror och en massa annat pick och pack.

Jag skyndade mig in och rev åt mig min slitna ryggsäck, där bland annat min nya fina lådkamera låg inlindad i en tjock tröja tillsammans med anteckningsbok samt ”Biggles i Finland” och ”Olle Brass, Guldflygaren”.